-

jag gillar att resa. det gör jag. jag menar varma länder, underbara stränder, shoppingen, solen, badet -allt liksom!
till & med känslan av att bo på ett fint hotell och så. men jag har alltid en tendens att vara så jävla fucking orolig. jag fattar inte varför jag måste vara så nojig!!
typ om jag vill resa till usa t.ex. jag vill ju göra det innan jag dör, det är en av sakerna på ''att göra innan jag dör''-lista! allt jag borde tänka är typ spänningen etc .. men klarar en person som jag av det, nejnej, jag måste alltid få ångeest och tänka på allt dåligt som kan hända! gaaaaaah! 
ta mer risker.HA! där har vi det! det är mitt nyårslöfte för i år! ta mer risker. ta fler risker som det bara går, annars lever man ju inte livet. annars får man ju kanske inte uppleva något spännande eller roligt alls i sitt liv, utan innan man vet av det så sitter man där och har blivit 80 år gammal och tänker: vad fan har jag gjort av mitt liv? vad fan äre för något speciellt jag har gjort eller upplevt? jag kanske tar i nu? men nej, jag tycker inte det.
man ska ju ta vara på allt bra som korsar ens väg. det är framför du behöver bara sträcka på dig och ta det! 
alltid är negativitet det första jag tänker på, ba ''TÄNK OM detta händer, inte typ; TÄNK VA KUL det kan bli. nejnej, för sån är inte jag, jag önskade att jag var det faktiskt. den som inte tänkte så mycket, den som tog risker, ja, jag vet, mitt nyårslöfte, så vafan varför tar jag inte tag i det! who cares om resan nu, snackar om allt nu. att ta mer risker. 
att leva livet. att göra allt man någonsin velat göra. hoppa bungyjumping, flyga luftballong (en av de saker jag också vill göra) så att sen när man blivit typ 80 år gammal så kan man känna att man inte har något att ångra, att man har levt livet, och man är redo att dö. det kanske inte låter så bra, jag menar döden. men när du väl gjort allt du någonsin velat, och du inte ångrar något då kanske du inte är rädd för att dö. jag menar, tänk efter. jag skulle fan inte känna något ånger alls. skulle känna värsta lättnaden! döden är ju naturlig, det är en del av livet, men ja, vissa av oss ser det ju inte så. men en av saker är ju just det, negativitet, vi ska inte tänka på döden så mycket egentligen. varför ska vi, när vi som sagt; kan leva livet, och sen ha nada ånger. 
för ni vet väl att rädsla inte är något egentligen. det är inget. det är luft.. inte ens det. 

mitt råd till dem som läser; ta mer risker, det ska fanimej jag göra, och hålla mitt nyårslöfte fast det känns oroligt! 
för dem modiga kanske inte lever länge, men dem rädda lever inte alls.