-

känslor. vi snackar inte om dem. rädsla. vi säger inget om den. ljuga, det går..
vi säger inte hur vi känner. varför skulle vi? andra kan få luft i sig, medans andra struntar i en totalt ändå. same shit, eller hur? eller blottar vi kanske inte oss för att vi är rädda för den reaktionen vi kommer få? 
vad gör det för nytta om du blottar dig själv för andra? Inget.
börda? mjo, man håller den för sig själv. inte för att den finns nu.
när man känner att något är fel, säger man ändå inget, man hoppas bara att det går över. den där känslan. irritation. nervositeten. oroligheten. den är inte stor nej, men den finns där en gnutta. 
vad gör man? man tar allt med en nypa salt, för livet är hårt, vill du överleva får du göra det bästa av allt. det bästa du kan. du är du. du är den personen du vill vara. och ändå känns det så fel, varför?