man vill, men ändå inte.

man känner hur vinden blåser. hur droppar av regn träffar ditt ansikte. hur löven ligger där på marken, & regnet fulländar vädret. det är hur man känner sig. kall, frusen. det passar ihop med humöret. man känner sig ledsen, sårad .. man känner en klump mellan halsen och magen, fast samtidigt är det så mycket mer.
Regn. det skulle kunna vara så romantiskt. men det kan också vara helt fulländat när man är nere.
Man önskar att man inte hade gjort vissa saker. men samtidigt så ångrar man dem inte. man ville, men samtidigt inte. För det mesta så kanske man verkligen ville, men någonstans mitt på vägen så blev något fel, och då börjar man ångra att man ens gjorde något från första början. man börjar lägga skulden på sig själv ibland, och börja tänka om man själv har gjort något fel i det hela .. några sekunder efter så börjar man tycka att man inte själv gjort något fel. trots detta så tänker man igenom det hela några fler gånger. man tar en risk. man blir sårad. glad, ledsen .. deppad. det är olika. men det bästa med det hela är att man tar en risk.
som löven faller ner på marken, så faller vi .. men vinden är där för att blåsa upp oss igen.
det som man just nu fylls upp av är tomhet och saknaden efter någon. man vill att känslan ska gå bort, men samtidigt inte. man vill glömma allt som har varit men man vill fortfarande känna det man känt, och tänka hur fantastisk det har varit.
känner du hur vinden blåser, hur droppar av regn träffar ditt ansikte? du fylls upp av värme med det du tänker på, men tynar bort med tanken med det som har varit. men glöm inte, du vågade ta en risk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0